Efter en kväll på krogen

På väg hem efter en kväll på krogen stannar en bil upp bredvid mig. Killen vid ratten vevar ner rutan. ”Taxi?”, frågar han. Jag svarar ”Javisst! Jag bor där” och pekar mot huset på andra sidan gatan.

Ticon – 1987

Det är ingen hemlighet att jag är förtjust i psy- och progressiv trance. När jag var inne på youtube och schlösurfade hittade jag denna smått fantastiska låt med Ticon. Låten heter 1987 och bär tydliga influenser av det underbara åttiotalssoundet. Ta det bästa ur två olika musikstilar. Blanda. Och ut kommer ljuv musik. Jag vill liksom bara ut på dansgolvet när jag lyssnar på den här låten.

Videon har ingenting med själva musiken att göra. Mest nåt att titta på om man så vill.

Ofrivillig sightseeing i Borås

Det 26:e årliga spelkonventet i Borås är lagt till handlingarna. Jag åkte givetvis dit under lördagen för att spela spel och träffa gamla konventpolare. Upp i ottan. Kastar mig in i den lånade bilen och ut på vägen. Att köra till Borås är inga problem, men att köra och hitta i den stan är helt jävla hopplöst. Jag kör alltid vilse i Borås. Det är antagligen en av väldigt få städer i världen där en raksträcka korsar sig själv. Så känns det i alla fall när jag är där.

Mitt lokalsinne är det vanligtvis inget fel på. Men när jag kör i Borås tycks det stängas av helt av sig självt. Under alla mina tidigare besök i Borås har jag kört vilse. Så även denna gång. Jag skulle till högskolan mitt inne i stan. Det första jag gör när jag kommer fram är att hamna långt ute i ett bostadsområde. Efter ett par tvivelaktiga förarmanövrar hittade jag slutligen in till centrum. Ett litet steg på vägen, tänkte jag. Men var tusan låg högskolan? Jodå, jag hittade den efter ett par varv runt kvarteren.

Nästa steg var att hitta en lämplig parkering. Helst skulle den vara gratis också. Det tog mig ungefär en halvtimme att hitta en parkeringsplats. Den låg roligt nog precis bakom en av högskolans byggnader. Nära och bra. Jag gick in och betalade konventsavgiften, registrerade mig till Magic-turneringen och väntade på att den skulle börja. Vinnaren av turneringen kvalar in till en proffsturnering som snart kommer att hållas i Kyoto i Japan. Det hade varit riktigt roligt att vinna, men jag hade inga egentliga förhoppningar om det. Klockan 9 startade vi och efter cirka 6-7 timmar hade jag spelat färdigt. Det gick väl sådär. Jag slutade på en medioker femtondeplats.

Efter ytterligare ett par timmar var det dags för mig att åka. Jag tog farväl av polarna och gav mig ut i ett kylslaget Borås. Nu gällde det bara att komma ihåg var jag hade ställt bilen. Jo, jag vet… precis bakom en av byggnaderna. Men det kom ju inte jag ihåg just då. Så jag började traska. Först till ett ställe där jag tidigare hade varit och snurrat med bilen. Nej, just fan! Här ställde jag mig inte. Det var ju där borta, tänkte jag fullt övertygad om var bilen stod. Så jag gick dit och trodde på fullaste allvar att bilen hade blivit stulen när jag inte hittade den. Nää, kuken! Jag gick tillbaka och började om från början igen. Tänk efter nu Dan! Jag fryser faktiskt. Slutligen såg jag parkeringen där jag hade ställt bilen. Problemet var bara det att mellan mig och parkeringsplatsen gick det ett järnvägsspår med stängsel vid sidorna. Det smartaste hade givetvis varit att gå tillbaka en liten bit och sedan över järnvägskorsningen. Men jag var sur och frusen så jag ilade snabbt över till andra sidan av spåret och kastade upp ena benet över stängslet. Tror ni inte att jag lyckades med konststycket att fastna med jeansen och typiskt nog riva sönder dem. Jävla helvetes skit! När jag väl hittade fram till bilen var jag sur, irriterad, trött och frusen. Kanske inte den allra bästa kombinationen när man ska köra bil.

Nu var det bara att skrapa rutorna och sedan köra hem. Jag hittade ut ganska snabbt. Kände igen mig lite mer än tidigare. Det var mörkt och rejält med dimma så det tog mig en god stund innan jag var helt säker på att jag hade kört rätt. När jag väl kom hem berättade jag för pappa om hemresan och hur desorienterad jag känt mig. Då berättar han att man tydligen hade bytt vägnummer och det för ett ganska bra tag sedan. Inte undra på att det kändes olustigt.

Så för att sammanfatta det hela. Efter dagens slut hade jag alltså varit sur, irriterad, trött, frusen, hungrig, desorienterad och smått besviken över min halvdana insats i turneringen. Och vet ni vad? Det var skitkul! Jag ska givetvis åka till Borås spelkonvent även nästa år.