Idag på väg hem från jobbet tog jag en sväng genom stan. Jag var helt inne i mina egna tankar. Av en slump lyfte jag blicken och fångades av ordet ”Pastorsexpedition”. Ordet stod skrivet med stora svarta bokstäver på en skylt. Jag fick ett infall, som jag så ofta får, och styrde in cykeln på gården. Nu var det alltså dags. Jag har tänkt tanken flera gånger, men det har inte blivit av tidigare. Den största orsaken till fördröjningen är väl för att jag inte orkat bry mig. Men nu när jag ändå hade vägarna förbi så var det väl lika bra att få det gjort. Det kändes nästan spännande när jag knallade in genom entrén och upp för ett par trappor. Jag tryckte på den lilla ringklockan in till expeditionen. Efter bara en kort stund öppnades dörren. Det var en ganska så liten och leende kvinna i 40-årsåldern som mötte mig. Jag berättade som det var att, ja, jag var medlem i Svenska kyrkan men att jag inte längre önskade vara med. Det var dags för mig att gå ur. Hon nickade kort och bad mig följa med in på kontoret där jag skulle få en blankett att fylla i. Väl därinne stängde hon dörren efter oss och spände blicken i mig. Jaha, undrade jag, är det nåt annat jag ska göra? Jag hann knappt avsluta meningen innan hon tog ett raskt steg mot mig. Ta mig, sa hon långsamt med tillgjort djup röst och la samtidigt båda sina armar om min midja. Först försökte jag värja mig och bryta mig loss, men hon var förvånansvärt stark för sin ringa storlek och lyckades hålla sig fast. Sedan hävde hon sig med all sin kraft över mig så jag föll ner på golvet. Kvinnan satte sig i gränsle över mig och började sakta rulla med höfterna. Precis då knackade det på dörren. Kvinnan ryckte till som om någon stuckit henne med en vass kniv. Hon var på fötterna igen lika kvickt som en puma. Utan att säga ett enda ord räckte hon mig handen och hjälpte mig upp. Kom in, sa hon och dörren öppnades. Det var en av hennes kollegor som undrade om de skulle ta lunch tillsammans. Javisst, svarade hon nästan oberörd av det som precis hade hänt. Jag ska bara ge den här unge mannen en blankett. Hon började rota bland papperna på sitt skrivbord. Här har vi den, sa hon och räckte över blanketten. Jag tackade och stoppade pappret i innerfickan. På väg ut genom dörren kände jag en hand daska till över ena skinkan. När jag vände mig om såg jag kollegan som stod där med ett fånigt leende på läpparna. Utan nån vidare reaktion fortsatte jag raskt ut ur lokalen. Kåta jävlar, tänkte jag när jag satte mig på sadeln och trampade därifrån.
Senaste kommentarer