Ibland när jag får frågan om varifrån jag kommer händer det att jag tvekar en kort stund innan jag svarar – Gislaved… Det är som att jag på nåt sätt helst inte vill berätta. Vad spelar det för roll, brukar jag tänka. Det är en ort som jag har distanserat mig ifrån. Visst, det är mitt ursprung och min uppväxtort. Jag har familj och vänner som bor där och de är det enda som får mig att ens vilja komma på besök. Mer än så är det inte.
Jag har länge undrat på varför jag har det här lite märkliga förhållningssättet. I grunden tror jag att det handlar om självförverkligande. Alla kommer förr eller senare att vilja frigöra sig från sitt barn- och ungdomsjag. Att välja riktning. Det enda jag tänkte på den tiden, var ”Bort! Iväg! Fly!”. När jag började gymnasiet flyttade jag först till Värnamo och sedan till Växjö. Det var ett stort steg. Sedan bar det av till Katrineholm och tillbaka till Växjö. Jag brukade säga att kommer från överallt. För det var så det kändes. Men ett avslutat förhållande fick mig att helt tappa spåret och jag hade egentligen inget annat val än att flytta tillbaka till Gislaved. Tillbaka där jag startade. Allting kändes som ett nederlag. Tjejen hade stuckit. Jag var utan jobb och bodde hos pappa. Det enda att se fram emot var nästa helg.
En dag ringde telefonen och personen som ringde frågade om jag kunde vikariera för henne på en förskola. Detta visade sig vara startskottet som fick mig att ta itu med mina studier. Nånstans i bakhuvudet hörde jag ännu en gång den där rösten som ropade ”Bort! Iväg! Fly!”. Så det var helt enkelt dags att packa väskorna och bege sig. Mot Göteborg den här gången. Bright Lights – Big City. Det blev 3 ½ underbara år i storstaden. När utbildningen började lida mot sitt slut hade jag ställt in mig på att ännu en gång flytta till Växjö. Sagt och gjort – nu bor jag här och skriver om hur och varför jag hamnade just här. Jag kommer från Gislaved, men jag är här nu.
Som avslutning vill jag dela med mig av en 6-årings funderingar. Jag satt på jobbet och läste upp innehållsförteckningen på ett mjölkpaket. 6-åringen avbröt mig mitt i och undrade varför det inte rimmade. Ja, det kan man faktiskt fundera på!
Senaste kommentarer